Linn Blohm

Idag har inte direkt varit min lyckliga dag,
i skolan brast allt, på näst sista lektionen orkade jag inte mer,
tårarna började rinna, en efter en sakta ner för min kund.
Hur kan allt bli så fel helt, så plöttsligt?
Vi som i början hade en helt vanlig Svenska lektion slutade som ett kaos.
Vi hade lyssnat på ett band där de väckte stora kännslor bland några i klassen.
Bandet handlade om en kille som var sjuk, han skulle inte överleva,
och för varje dag blev han bara allt mer och mer svagare, och blev bara smalare och smalare.
Canser? Varför startade det här bandet kännslor om canser?
Minnen? Så många minnen om saker jag uppleft.
Saknad? Ja, nått så enormt mycket!
De var inte bara i mig sorgen och saknaden kom,
de var i fler.
Saknaden av min farfar som dött i canser har aldrig vart så stor.
Min lärare blev jätte ledsen över att ha spelat upp det bandet för oss,
hon sa att om hon bara visste att de skulle väcka sådanna kännslor skulle hon aldrig spelat upp den.
Men de var för sent, det var inte bara saknaden av farfar som tog tag i mig de vart nått mer,
de handlar om "Dig" också!
Jag blev hemskickad till en kompis där hon och jag var hele eftermiddagen,
i gick från skolan,
har aldrig vart så sorgsen förut...